Under den senare delen av hösten har gängvåldet tagit mycket plats i den svenska politiska debatten och har också gjort avtryck i diskussionerna om narkotikapolitik.
Vänsterpartiet gick ut och krävde avkriminalisering av eget bruk av narkotika som ett sätt att stävja gängproblematiken. Utspelet resulterade i många rubriker, trots att kravet funnits i partiets program länge. I mitten av november skrev Ted Goldberg, professor i sociologi på SvD Debatt att ”vi bör ändra målet för vår narkotikapolitik från att försöka utrota narkotikan till att minimera skadornas antal och svårighetsgrad”. Han nämner aldrig ordet ”legalisering” i artikeln, men menar att ”prohibition” är en starkt bidragande faktor bakom gängvåldet.
Hanif Bali (M) har i intervjuer framfört krav på en utredning om legalisering av cannabis. Också här anförs gängvåldet som främsta skäl: ”Enligt polisen står cannabismarknaden för mellan 50 till 80 procent av gängens finansiering. Om den inte fanns till gängens förfogande hade de behövt syssla med annan form av brottslighet, som är långt mer riskabel att åka dit för, och långt mindre lönsamt.”, säger Hanif Bali till SvD.
De som efterlyser legalisering har dock fått svar på tal. Den 19 november svarade Peter Moilanen (NPC) i SvD. Han pekar på hur den svarta marknaden fortsätter att vara mycket stor i såväl Kanada som Kalifornien och Colorado efter legaliseringen, och att det är relativt lätt för gängen att tjäna pengar även på legala produkter så länge de regleras (exempelvis tobak).
Den 30 november skrev forskarna Manne Gerell, Björn Johnson och Petter Karlsson på DN Debatt att ”Legalisering av narkotika minskar inte gängvåldet”. Man pekar först på att Vänsterpartiets förslag om avkriminalisering knappast berör gängen alls eftersom marknaden fortfarande är illegal. Gällande legalisering för man ett liknande resonemang som Peter Moilanen: ”Under 2010-talet har Uruguay och flera delstater i USA legaliserat cannabis för rekreationellt bruk, och 2018 följde Georgien, Kanada och Sydafrika efter. Erfarenheterna från de amerikanska delstater som har längst erfarenhet av legalisering, Colorado och Washington, tyder dock inte på att legaliseringen fått några större positiva effekter.”
Att debattörer lyfter narkotikafrågan i relation till gängvåldet är inte förvånande. Det finns en relevant koppling – det är ingen tvekan om att gängens intäkter till stor del kommer från narkotikahandel – men det går inte komma ifrån att en del av utspelen känns lite populistiska. Vänsterpartiet har exempelvis inte drivit frågan om avkriminalisering alls tidigare, Jonas Sjöstedt har snarare blivit generad när frågan kommit upp. Nu tar man fram förslaget som något innovativt, trots att man haft det i partiprogrammet länge.
Argumenten för att legalisera narkotika för att få bort gängvåldet håller inte. För det första visar erfarenheten att den svarta marknaden finns kvar även efter en legalisering – de kan alltid konkurrera med pris. För det andra så finns det en rad andra områden som kriminella gäng kan tjäna pengar på, även om man skulle lyckas få bort en del av narkotikaintäkterna. För det tredje så finns inte mycket som tyder på att det ökade skjutvapenvåldet i Malmö har med cannabis att göra. Gängen sålde ungefär lika mycket cannabis för tio år sedan, medan våldet under samma tid har ändrat karaktär och blivit både vanligare och grövre.